Komposit

En kompositfyllning fungerar bäst vid lagning av små hål. En fördel är att materialet ser naturtroget ut.

Komposit består främst av en plast som är utfylld med en så kallad filler. Plasten är lättflytande och fillern består ofta av mikroskopiskt små, hårda glas- eller kvartskorn.

Fördelar och nackdelar

Fördelen med komposit är att fyllningen, till skillnad från amalgam, limmas fast vid tanden. Komposit går också att göra mycket naturtroget. Om hålet är mindre blir hållbarheten oftast lång.

Vissa ämnen i komposit kan vara allergiframkallande, framför allt före det att fyllningen stelnat. Det finns få dokumenterade fall av kompositallergi bland patienter.

Kompositfyllningar är också känsliga för påfrestningar, till exempel hårt tuggtryck, och kan precis som andra konstruktioner i munnen dra till sig plack (bakteriebeläggningar). De kan missfärgas med tiden, i synnerhet om du är rökare, men de går oftast att byta ut.

Hur går det till?

Innan kompositen stelnat är den formbar. De vanligaste kompositmaterialen är ljushärdande, vilket innebär att de stelnar när tandläkaren lyser med en speciell lampa på fyllningen. Komposit krymper när den stelnar. Det spelar inte så stor roll om hålet är litet, men om hålet är stort kan spänningar uppstå mellan fyllningen och tanden. Om fyllningen släpper på något ställe kan karies bildas. Det kan även uppstå läckage, som leder till att tanden isar och att, på sikt, pulpan inuti tanden skadas. Mycket stora hål lagas därför bäst med någon typ av inlägg eller krona.

En amalgamfyllning som börjat släppa.

Tandläkaren har lagat tanden med komposit/plastmaterial